Går det att surfa säkert?

Många känner oro för hur mycket av ens persondata som finns sparad och hur den används. Frågorna är många, här ger vi dig svaren på några av dem.

Varför är det viktigt att skydda mig och min familjs persondata på nätet?

Det är lite grann som med vänner, det är bara för de allra närmaste jag är beredd att berätta det mest personliga. Vem jag är, var jag är, när jag är där, hur jag ser ut, vad jag tittar på, vad jag tycker, vad jag läser, vad jag lyssnar på, vad jag gillar, vad jag inte gillar, vad jag köper, vilka jag känner och vad de gillar. Det handlar om integritet, känslan av att storebror ser mig. Och risken att dessa uppgifter kan spridas till tredje part. Men också om rättigheten att kunna säga nej till att min person och mina uppgifter utnyttjas i olika sammanhang jag inte godkänt.

Är det fler än jag som känner oro för hur persondata samlas in och används?

Enligt en rapport från Datainspektionen känner sig tre av fyra svenskar övervakade på internet. En känsla av obehag, att vara förföljd och iakttagen.

Men på något sätt verkar det som att vi låter det bero, att jag får en annons för en sak jag nyss sökt på har blivit accepterat. Eller att priset på resan du funderar på att boka verkar ändras ju fler gånger du söker på den från samma dator. Harmlöst kanske någon tycker. Å andra sidan, det är inte så länge sedan Cambridge Analytica-skandalen inträffade. Kan något liknande hända igen?

Varför ska jag tänka efter en extra gång innan jag godkänner cookies?

Cookies är i grunden något bra, det gör min internetanvändning mer smidig och effektiv. Ett smart verktyg som gör att sajter snabbt känner igen mig. Men. Cookies ger också webbplatsägaren statistik om mitt besök. Exakt vad en cookie innehåller är upp till sajten jag besöker att avgöra. Detsamma gäller vilken information som ska finnas och sparas, till exempel när jag senast besökte sajten, hur länge jag var där, vad jag klickade på och om jag köpte något. Information som sedan kan användas av andra webbplatser för att ta fram innehåll och skräddarsydda annonser.

De svårlästa användarvillkoren, vad är det jag godkänner egentligen?

Jag känner igen situationen, efter en sökning får jag upp rutan där jag ombeds att godkänna coockies, eller användarvillkor. Hur ofta klickar jag inte direkt för att komma vidare snabbt? Det är nog okej, vad kan hända? Jag är säkert lång ifrån ensam om att tänka så. Och kanske är villkoren skrivna på just ett sådant sätt för att underlätta beslutet. Forskning visar att det skulle ta 76 arbetsdagar att läsa igenom alla integritetspolicys jag stöter på under ett år. Det motsvarar ungefär 15 arbetsveckor. Sedan är det en annan sak om jag läste det och ens skulle förstå vad de menar eller vad det innebär?

Hur mycket är min personliga data värd?

Spåren jag lämnar efter mig om mina digitala vanor har ett högt värde. Och det finns många företag som är beredda att betala för att få tillgång till dem. I en rapport från Technology Policy Institute, skriven av Jeffrey Prince och Scott Wallsten 2020, beräknas värdet vara 500 kronor per år.

Men är inte GDPR ett tillräckligt skydd för vad företagen får göra med min persondata?

I maj 2018 kom Dataskyddsförordningen i Europa, även kallad GDPR (General Data Protection Regulation). En lag som avgör vad företag får göra med mina personliga uppgifter och data. De ska också kunna försvara hur och varför de används. Företag utanför EU måste också följa GDPR för att inte riskera stora böter. Problemet uppstår när jag själv samtycker och ger företagen rätt att använda mina personliga data genom att godkänna cookies och användarvillkor.

Hur används uppgifterna om mig av olika företag?

Det kan handla om att skräddarsy information anpassade efter mina intressen, uppfattningar eller behov. Annonser som dyker upp här och där när jag minst anar det. Ofta handlar det så klart om produkter eller tjänster som saluförs, men det kan även gälla nyhetsflöden, åsikter med mera. Personliga data som kan vara insamlade av företaget som är avsändare, men informationen kan också vara köpt. En bra grundregel är; om det inte är jag som betalar så är det förmodligen jag som är varan som säljs.

Hur lämnar jag spår efter mig i de digitala kanalerna?

För att travestera ett välkänt uttryck; jag surfar, alltså finns jag. Det är bara att inse, på internet är jag som en öppen bok, helt transparent och naken. Varje sajt jag besöker adderar information till ”boken” om mig. Varje klick spelar roll. Vem som helst kan i praktiken få all information om mig. Vem jag är, var jag är, vad jag tittar på, vad jag lyssnar på och vad jag gillar.

Kan mobiltelefonen höra vad jag säger och dra nytta av det som sägs?

Svaret på den frågan är ja, nej och kanske. Flera ”avlyssningsskandaler” har inträffat där företag ertappats med att spela in användares samtal som sedan gåtts igenom av en tredje part. Om det sedan är hela konversationer eller fragment av dem råder det delade meningar om. Faktum kvarstår, en mobiltelefon är byggd för att ta emot röster så varför inte? Det betyder inte att företag har satt avlyssning i system, men rent tekniskt är det fullt möjligt.

Hur kan jag återta och bibehålla kontrollen över min persondata?

Vid en första tanke kan det verka hopplöst, som att slåss mot väderkvarnarna. Men i praktiken är det ganska enkelt. Principen bygger på att hindra och radera aktörer jag inte vill dela mina personliga data med, enligt de normer och kriterier jag själv sätter upp. Pinteg ger mig verktygen jag behöver, med löftet att det ska vara enkelt att komma igång. Allt som behövs är några knapptryckningar. Välkommen att prova hur det känns att ta del av den digitala revolutionen utan att äventyra sin egen personliga integritet. Och att äga allt du är.